EXPEDITION Borneo: RÄDDA REGNSKOGARNA OCH DERAS UTROTNINGSHOTADE ARTER

13.09.2022 | Lästid: 10 minuter
Författare: Tim Laman

Vilken är en naturfotografs definition av besatthet? 

Om det räknas som besatthet att återvända till samma plats i över 30 år även om platsen är avlägsen, svår att ta sig till och svår att arbeta på, så tror jag att jag är skyldig till att vara besatt av att fotografera regnskogens djurliv på Borneo.   

Jag har rest till många delar av Borneo men är speciellt besatt av nationalparken Gunung Palung. Första gången jag åkte hit var som volontärstudent och jag blev då inspirerad att arbeta professionellt med fotografering inriktad på natur och bevarande, samtidigt som jag dokumenterar mångfalden i regnskogen och försöker öka medvetenheten kring vikten av dess bevarande.   

Den mest kända arten här är den utrotningshotade Borneoorangutangen. Det är toppen att ha ett så karismatiskt djur som att bygga bevarandearbetet kring men utöver orangutangen är det som är mest speciellt mer Gunung Palung det faktum att det finns ett så enormt varierad artrikedom. 

Detta habitat består av de största och mest värdefulla lövträden vilka till stor del har avverkats här på denna ö.

BTack vare den indonesiska regeringens vilja att bevara just denna park, och kanske speciellt tack vare västerländska och indonesiska forskare som djupt i parken har hållit igång en forskningsstation i över trettio år, överlever mångfalden av arter i Borneos låglandsskogar precis här.

Att fotografera djurliv

Djurlivet här består av många andra primater som den utrotningshotade gibbonen White-bearded Gibbon. De kan svinga sig fram mellan träden på sina långa armar i otroliga hastigheter. De är skygga, snabba och svåra att fånga på bild men jag lyckades vid ett tillfälle ta några bilder från en trädkrona i närheten av ett fruktbärande fikonträd. 

Den spektakulära Kastanjebruna Bladapan är inte fullt lika hotad men minskar i antal till följd att deras beboeliga miljöer försvinner. Även de håller sig i träden och äter frukt, likt denna mamma med bebis som jag fångade på bild från en närliggande trädkrona. 

Några av mina favoritmotiv att fotografera här är fåglarna. Det är lute extra utmanande i Borneos höga regnskog men mångfalden av arter är anmärkningsvärd (det finns över 240!).

Många av de mest spektakulära, som näshornsfåglar, är även de hotade arter och det är viktigt att informera om att dessa fåglar behöver stora, friska regnskogsområden för att överleva. Ansträngningen att klättra upp i ett träd och vänta i en lövkrona nära fruktträd kan löna sig med besök av min favoritfågel på Borneo, Noshörningsnäshornsfågeln. Du kan höra dem komma då deras enorma vingar slår i luften och om en landar nära mig i baldakinen känner jag alltid en våg av spänning när jag försöker få en glimt av den och förhoppningsvis fånga en på bild.

Att hitta fruktträd som lockar till sig fåglar är dock bara ett sätt att komma tillräckligt nära för att fotografera dem.

Ett annat utmärkt sätt är att leta efter bon. En annan av näshornsfåglarna, Plymnäshornsfågeln, är en bullrig fågel som lever i familjer. När honan häckar stannar hon kvar i boet medan övriga familjemedlemmar tar med sig mat till henne och ungarna.

"Många av dessa arter är utrotningshotade och detta till stor del på grud av att hållbara habitat som regnskogar minskar i regionen.  

Jag ser optimistiskt på framtiden så länge som vi fortsätter att uppskatta en bred artrikedom på jorden och ställen som Gunung Palung kan få fortsätta att vara fredade."

Utrustning som använd

Jag använder, beroende på situation och uppdrag, en rad olika verktyg och utrustningen varierar kraftigt.

I mitt huvudsakliga arbete med stillbilder har jag använt Canon-utrustning i flera år och ett stativ är absolut nödvändigt i den mörka regnskogen och används för nästan varje bild. Det finns inget mer frustrerande än utrustning som sviker dig eller är långsam eller svår att använda. Jag har använt Gitzo-stativ i över tjugofem år: de hade redan på den tiden det välförtjänta ryktet att vara de mest robusta och pålitliga stativen.

Jag reser oftast med minst två stativ från Gitzo.

Systematic och Gimbalhuvud

Modellen Systematic Series 3 extra tall i kombination med ett Gimbalhuvud är det jag föredrar att använda för stillbilder med stora, tunga objektiv och motiv som rör sig snabbt. Ett stativ som går högre än ditt huvud kan vara väldigt användbart då du exempelvis fotar med lutande underlag. Du kan förlänga ett eller två ben och på så sätt ändå arbeta med din kamera i ögonhöjd när du fotograferar vilda djur.

Mountaineer och tvåvägs kulled

När jag vill ha lättare utrustning på en vandring eller ska fota landskap och kanske till och med filma lite, andvänder jag stativet Mountaineer med ett vätskedämpat videohuvud. Detta lätta och kompakta huvud är väldigt mångsidigt och fungerar fint med objektiv upp till 100-400 f5.6. Det är också det optimala valet för en fågelentusiast som använder spotting scope. Det är lätt att balansera kikaren och justera eventuell friktion.

Det är rimligt att säga att jag, förutom att vara besatt av att dokumentera Gunung Palungs vilda djur, också är besatt av att ha rätt fotoutrustning när jag jobbar.

IJag hoppas att du tyckte att det här blogginlägget var informativt och användbart. Lycka till med dina egna fotografiska mål om du är fotograf eller hjälp oss sprida ordet om regnskogen bevarande och uppskattning för regnskogens djurliv. Tack för att du lyssnade. Du hittar fler av mina berättelser från fältet i min blogg Wildlife Diaries.

Tim Laman

Tim Laman är fältbiolog, jornalist och naturfotograf. Tim åkte för första gången till Borneo år 1987. Hans banbrytande forskning på regnskogens tak ledde år 1997 till en doktorsexamen från Harvard och hans första publicerade artikel i National Geographic. Han har fortsatt följa sin passion för att utforska vilda platser genom att bli en regelbunden bidragare till tidskriften National Geographic där han har publicerat 23 featurerepotage.

Ambassadörssida